Några dikter av min 17-åriga son Dennis
Jag var ute och gick en dag,
och undrade var det var för dag.
Då kom jag på vad,
det var ju din födelsedag.
Jag fällde en tår,
från mitt djupaste sår.
Nu har du blivit gammal och grå,
men jag älskar dig ändå.
Kan inte alls förstå,
varje gång du måste gå.
Kan inte vänta på att få ett svar,
för du är allt för underbar.
Vill ha dig hos mig,
vill känna varje del av dig.
Jag sitter här och gör ingenting
men i min tanke finns min älskling.
Mitt hjärta tillhör bara dig,
och det är de finaste jag kan ge dig.
Den här dikten ska bevisa,
att de är bara dig jag kan älska.
Mitt hjärta fylldes av hopp
när du dök upp.
Du har fastnat där
och jag är så kär.
Du är ängeln i mitt liv
för du är så go och glad
Du är mitt lilla solros blad.
Du kanske bara är en person för världen
men för vissa är du hela världen.
Här vill jag leva,
här vill jag dö.
Den kärlek du ger mig,
kan ingen ta av mig.
Den lyckligaste killen i världen borde vara jag.
för du är så go´ och glad.
Jag önskar jag var hos dig,
för du är min älsklings tjej.
Hej Älskling!
Nu är de så här,
jag är så kär.
Så kär som jag nu är,
vad jag önskar att du var här.
Jag kan göra allt för dig,
för du är min älsklings tjej.
Jag längtar så, till allt jag kan få.
Men de ända jag vill ha,
Är knappast chocklad.
Snarare dig, när du väl sagt hej.
Jag blev så kär,
och se nu här.
Du är den rätta för mig,
För jag älskar dig.
Mitt hjärta bankar och slår,
medans jag fäller en tår.
Att jag det vackraste fått,
det har jag ej förstått.
Du betyder allt för mig,
och jag älskar dig.
Nu är han snart 19 år
Du i mitt hjärta
Är en evig smärta.
Att jag aldrig dig få
Kan jag nu förstå
Du kommer alltid
Vara kvar
Du är underbar
Kärleken till dig jag har
Finns för alltid kvar
Vi har en gång vart kära
De kan vi ej förtära
Men nu är de slut
Jag vill ut.
Ut i de fria
Men de kommer att klia.
Jag kommer att leva
Jag kommer att dö.
Ja då vill jag bli ett litet frö.
Att du bryr dig så
Kan jag ej förstå
Jag håller dig nära
En dag blir vi kära.
Hjärtat mitt
Är nu ditt
Gör vad du vill
Säg bara till.
Jag kommer alltid att
Finas i din själ
Jag är ingen träl.
Dikter min mamma skrivit
Hildegard Lilja
Ditt hår har grånat.
Rynkig är din kind.
Sträv känns handen din.
Åren svunnit, för dig har.
Men du är ändå, så nöjd och glad.
Du mot mig ler så milt.
Det som i livet är värt,
har du mig lärt.
Att ärlig vara, god och mild.
Och mycket glädje, kärlek ge.
De dagar vi får,
som året de går.
Fyllda med glädje, ljus,
som sol och sommarsus.
En del dagar grå ibland,
som hösten färgat med sin hand.
Andra dagar mörka, svåra,
liknar vintrar våra.
Åter sen vårsol mot oss ler,
och livet ljust sig ter.
Det vi fått oss givet,
fullt av under är livet.
Själen är livets fönster.
Det är ej jämt samma mönster.
Ibland det är som att styra en båt,
Där stormen, lägger försåt.
Stormen bedarrar,
finner i hamn ro.
Lugn och glädje åter i själen bo.
När du vilar i min famn,
jag blir i hjärtat varm.
Då jag på dig ser,
du mot mig ler.
Ledsen du är ibland, och trött,
jag säker ge dig tröst.
Jollra, kryper, försöker stå,
snart steg du tar, så små.
Ner saker drar från bord,
så hörs dina första ord.
Du skrattar mot mig glatt,
när vi leker tittut och tafatt.
Din lilla hand i min,
lycka ger i sinn.
Du lilla barn så kär,
hoppas rätt jag dig lär.
Dagen är mulen och grå,
här regn mot rutan slå.
Nu tvättas allt rent,
av regnet lent.
Skimrande pärlor i rad,
av droppar, på varje blad.
Bort drar sen regnig sky,
naturen är som ny.
Dagar bli lite grå, kalla,
mörkret tidigt börjar falla.
Vid årets sista blommors kind,
biter nu frostig vind.
Trädet som nyss var grönt,
nu av färger, lyser skönt.
Mot söder, går fåglars flytt,
tills de i vår, vänder hit på nytt.
Ljusets låga i fönster lyser ren,
vi värmer oss i brasans sken.
Mycket vackert oss skänks till tröst.
Välkommen Höst!
Snart falla trädens löv ner,
över marken en färgad matta brer.
Ljus om natten månen skänker,
där den på himlen blänker.
Annan vind, oss nu nå,
mysigt, vi gör i vår vrå.
När vid vår grind,
nu Hösten hälsar på.
Sommaren till vila går,
för att komma åter, nästa år.
Nu träden buga, mot marken ner.
Som en hälsning de ger,
till en mäster konstnär,
i vackra färger, naturen klär.
I guld och rött, lekande lätt,
med pensel och palett.
Han målar med sin hand.
Välkommen, Herr Höst
till vårt land.
Vi minns sommarens dagar,
allt den oss behagat.
Blomman bäddar nu sitt bo,
till vila och ro.
Det känns en frisk fläkt,
träden nu, byter klädesdräkt.
Från fönstret ses,
allt vackert naturen ger.
Herr Höst! knackar på vår dörr försynt.
Vi hälsar Honom, Välkommen på nytt.
Sol lyser så klar,
bara lätta moln himlen har.
Om regn någon dag,
har även sitt behag.
Blommor, - gräs så grönt,
barfota i det gå, - så skönt.
På en varm strand,
sila mellan tårna sand.
Smultron på strån vi trär,
sommaren är oss så kär.
Natten bort flyr,
dagen sakta gryr.
Ett gyllene skimmer,
i tidig morgontimme,
syns över trädens topp,
när sol går upp.
Fåglars sång man hör,
stämma upp i kör.
Blommor i färg och glans,
vajar sakta i dans.
Vågen slår mot strand,
i mitt sommarland.
Att med allt detta få smycka,
en dag, är lycka.
Ljumma susar vindar,
i björk, asp och lindar.
Ljus, - Skön är natten,
lätta vågor över vatten.
Stilla jag sitter i min utevrå,
ser fåglar med vingar slår.
Fjärilar svingar glatt,
leker med varann tafatt.
Sommaren är här,
för oss alla så kär.
Tiden svinner fort,
snart den rinner bort,
den är alldeles för kort.
Det känns en sydlig vind,
nu knoppas björk, asp och lind.
Blommar gör snödropp och vintergäck,
ystert sjunger var bäck.
Dofter från syren,
tussilago mot oss ler.
Sippor snart i backar stå.
Välkommen härliga Vår!
Naturens under jag ser,
en förändring sker.
Regn gör snö,
till rinnande bäckar små.
Vattnet stiger,
av smält is, i vår å.
Vintern mot slut lider,
snart är vårens tider.
Sol mellan trädens knoppar,
leker tafatt,
fåglarna kvittrar glatt.
Allt lever upp och gror,
sol och värme åter hos oss bor.
Solen värmer så skönt,
det börjar bli grönt.
Blommor i skog och vid vägens kant,
i färger så grannt.
Fågelsång från buskar och snår,
vattnet porlar i bäck och i å.
Det är vår!
Nu mojnar vinden.
Slut är vintern.
Solens strålar varma lysa.
Dagar bli längre ljusa.
Träden skiftar färg, så smått.
Man skymtar späda, gröna skott.
Det vi längtat efter har,
alla kalla vinter dar.
Nu ljuvliga dagar oss nå.
Vi snart säga -
Välkommen vår!
Nu vinter oss nå.
Snö och kyla vi få.
Blank is över vatten bär.
Mycket som vackert är.
När blek sol blänker.
I snön silver skänker.
Träden av rimfrost klädes.
Om natten dimma väves.
Natten mörk månen myser.
Dä'r den på himlapellen lyser.
Kall, kylig vind,
känns mot min kind.
Snön faller mjuk,
allt klär i vinterskrud.
Sina vita flingor breder,
jorden vila nu beredes.
Många fåglar små,
tacksamt tar mat de få.
Så fyllls även denna dag,
av glädje! - behag.
Skogen mörk, håller vakt,
när blåsig vind, sig lagt.
Stjärnor, måne, norrskensbrand,
ljuset är i vinterland.
Men under snö och is,
kattfot, - knopp på ris.
Blomman sover under vita täcken,
tills vårens vind den väcker.
Dikterna som min son och mamma skrivit, får du inte bara
kopiera.
De är deras dikter och ingen annans. Men skulle du vilja ha en eller
fler, skicka mig ett mail och tala om vad du ska ha dem till.
Om du kommit via en webring och vill se vad jag mer har
på min hemsida, tryck HÄR
Dikter o' annat fint |
|