Sänd en tanke till alla som drabbas av svält,
naturkatastrofer och krig. Framförallt barnen drabbas hårt.

 

Ingela

Född den 14 maj 1961, död den 24 maj 1999.

Min lilla syster. Har inte fattat att du är borta. Livet kan vara bra grymt.

Jag kommer ihåg alla gånger jag skällde på dig. Inte av elakhet, utan i bästa välmening. Sånt som storasystrar kan göra. Men lyssnade du. Nej. Du levde ditt liv med, vad jag tyckte, skitstövlar till karlar. De slog dig, och du förlät dem. Det har jag aldrig kunnat förstått.

Tre barn hann du få, och du tyckte att du trots allt hade det bra. När du drabbades av MS för 4 år sedan, tror jag ingen egentligen fattade innebörden av sjukdomen. Med den sjukvården som finns idag tror man att allt kan botas. Sista året i ditt liv levde du knappt. Du kunde inte göra något själv. Inte äta själv, för du sondmatades. Inte heller kunde du tala om hur du hade det, för talet försvann. Synen blev dålig, så du kunde inte se din yngsta son, som du älskade över allt annat.

Varför din sjukdoms tid blev så kort, kan inte ens doktorn ge en bra förklaring till. Det tog alltså inte 1 år från att den bröt ut, tills du var som ett kolli. Det sista året var värst. Det var svårt att se att du bara tynade bort.

Hej då Ingela. Jag ska hålla ett öga på dina barn, så att de har det bra.

Mormor

Född den 4 juni 1900, död den 26 januari 1990.

 

Hon var otroligt snäll och generös. Kunde hon hjälpa någon gjorde hon det. Häftigt humör hade hon också. Men lika snabbt som hon blev arg blev hon glad igen. Tänk vad många gånger hon och jag skrattade åt samma skämt, för humor hade hon.

Ibland drabbas jag av dåligt samvete för att jag inte hälsade på henne oftare. Men när man själv har fått familj räcker inte tiden till, tycker man. Fast handen på hjärtat, nog hade jag kunnat åka över en stund då och då. Bara för att spela ett parti kort, som hon älskade. Nu satt inte hon övergiven på något ålderdomshem, nej då. Hon hade barn som bodde alldeles i närheten. Men jag har ändå dåligt samvete för det. För när jag var liten fanns hon alltid där för mig (även om vi också kunde bråka om olika saker). När jag blev äldre "glömde" jag bort henne. Det känns så iallafall. Förlåt mig mormor och tack för allt du lärt mig.

Farmor

Född den 4 december 1903, död den 11 januari 1989.

Det var synd att inte vi fick mer tid med varandra. Jag var 14 år första gången jag träffade dig. Du bodde nere i Blekinge och jag i Västerås, så vi träffades inte ofta.

Jag kommer alltid att minnas dig.