Även om härstamningen inte är helt klar kan man konstatera att vargen 
började träda fram som ett specialiserat släkte av jagande rovdjur för 
ca 60 miljoner år sen. Till förfäderna hörde små, gnagarliknande insekts-
ätare. Senare kom mycket större djur som gick på fem tår. De hade delvis 
indragna klor, delvis motsättliga tummar på framtassarna och långa, tjocka 
svansar. Under utvecklingen flyttade några av dessa djur ut till slätterna 
och stäpperna. Dessa blev senare till vargar, björnar, skunkar, grävlingar 
och vesslor. De som blev kvar i skogen behöll sina indragna klor och fick 
en jaktteknik som grundade sig på bakhåll och överfall. Dessa djur utveck-
lades till sabeltandade tigrar, leoparder och geparder.

För ca 20 miljoner år sen hade dessa två köttätande familjer, hunddjuren 
och kattdjuren, skiljt sig ännu mer åt. Vargens mer lättigenkännliga för-
fäder hade dykt upp; huggtänderna specialiserades och hårdheten i lemmarna 
gav styrka att jaga och förfölja.

För 1 miljon år sen hade vargens närmaste anfader, Canis, dykt upp med 
längre nos större hjärna än sina föregångare. Denna hade anpassat sig till 
att springa snabbare och att jaga i grupp. Vargen hade blivit mer social.

Vargens närmaste släktingar är i dag den tama hunden, dingon, coyoten och 
schakalen. Sedan kommer rävarna och vildhundarna. Av dessa djur är vargen 
den mest socialt utvecklade och intelligenta. En av de unika egenskaper den 
har är att den har klart urskiljbara individuella personligheter.